att bli väckt mitt i natten av en puss och sen få höra "jag har tänkt på det, du är min bästa vän", då kan man nog skatta sig lycklig
insåg för någon dag sedan att jag nu i mer än tre hundra dagar har fått lärt känna en person som nu är min säkra plats, han som tar mig för den som jag är, han som jag är så där väldigt kär i. trodde nog aldrig för drygt ett år sedan att man kunde känna så för en människa men har man aldrig varit kär på riktigt så var det kanske inte så konstig. men att vara kär i någon är så underbart men samtidigt riktigt jävla läskigt. och dom där fjärilarna i magen som alla håller på att tjata om, nu förstår jag vad dom menar. känns på något sätt töntigt att erkänna men japp så är läget. suger dock att lämna honom i fem månader.
i mitten av november ska man längta till december för där väntar så mycket som uppskattas och ger kroppen en extra skön känsla. i år ser dock situationen lite annorlunda ut men på ett spännande sätt, både positivt och negativt. missar att se min familj fira jul, missar att få fira den bästa högtiden men den finaste killen, missar att få vara i mitt hem, missar så mycket. men förmodligen kommer detta att övervägas av nya intryck, nya människor och mycket nytt. så snart är det dags att packa mina behörigheter, ja iaf de materiella, och återigen bege mig mot nya äventyr som det så fyndigt heter. mitt nya "hem" för några månader är väl känt för snö, skidåkning, fiesta, after ski, ja så kallat säsong. läskigt, spännande och allt på samma gång. utmanande.
