Emma Andersson

insåg för någon dag sedan att jag nu i mer än tre hundra dagar har fått lärt känna en person som nu är min säkra plats, han som tar mig för den som jag är, han som jag är så där väldigt kär i. trodde nog aldrig för drygt ett år sedan att man kunde känna så för en människa men har man aldrig varit kär på riktigt så var det kanske inte så konstig. men att vara kär i någon är så underbart men samtidigt riktigt jävla läskigt. och dom där fjärilarna i magen som alla håller på att tjata om, nu förstår jag vad dom menar. känns på något sätt töntigt att erkänna men japp så är läget. suger dock att lämna honom i fem månader.