Emma Andersson

har aldrig riktigt tyckt om folk som utser sig själva till offer bara för att det blir lättare, folk tycker synd om en men då har jag alltid funderat vem vill sätta sig själv i underläge och vem vill utse sig själv till svag.. nu på senare tid har det hänt något konstigt med mig och det känns i hela kroppen, jag har blivit en negativ och tråkig människa som stör sig på det mesta. detta stör mig enormt och jag har ramlat ner i rollen där jag tycker synd om mig själv sjuttio procent av tiden. tro mig jag vill inte vara den, jag vill inte fasta här men vet inte hur man kommer i från det. och att skriva detta känns som att det göra hela grejen mer verklig, kanske är det de jag behöver att få se hur patetiskt det framstås vara.