Emma Andersson

dagarna gick, lika så veckorna och även månaderna. nu sitter jag här en mörk novemberkväll och funderar. hösten har varit fylld av det mesta, både ris och ros. trots mer motgångar än vanligt känner jag mig på något sätt säker på vem jag vill vara. studier tar över och prestationsångest fyller dagarna, det vill säga allt är som vanligt men det finns en sak som skiljer sig ur mängden och det är.... detta är det läsåret jag ska nå betyg som jag kan le över, uppleva saker jag aldrig gjort tidigare, bli säker i mig själv, kanske träffa han som får hjärtat att slå ett extra slag, komma på och även förbereda mig på vad som väntar här näst. samtidigt som allt detta ska jag hinna vara arton, dansa med mina vänner, träffa okända personer som sedan blir för mig kända, våga chansa, inte tänka "tänk om", inte oroa mig, strunta i koncekvenserna. 

 

snacket om att inte jämföra sig själv med andra är hetare än någon gång tidigare och kanske bör man ta en minut och verkligen fundera om det som sägs är värt att lägga något större värde vid. mitt mål, ditt mål, vårt mål är att bli trygga i oss själva för oavsett, så när alla gått hem så är det du som står där, du med dig själv. inte du med honom, inte du med bästa vännen.. det är du som står där med dig själv. så varför inte sluta jämföra dig själv med andra och börja inspireras av andra istället, inte se allt som problem utan som möjligheter. ja, varför inte? för det är lättare sagt än gjort. 

 

E