Emma Andersson

om det är något jag längtar efter lika mycket som jag fruktar så är det framtiden. jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag vill uppnå att det kryper i kroppen men samtidigt som jag längtar som en tok så kan jag inte undgå att bli livrädd. att lämna trygghet för äventyr känns ena sekunden lockande medan andra sekunden skrämmer det mig enorm om jag ska vara ärlig. men jag vill utvecklas och jag vet vad som krävs för att jag ska göra det. jag måste ta de stegen som tar emot, de som får magkänslan och hjärnan att krocka. jag måste utmana mig själv och jag måste våga. vissa dagar finns det inte på kartan att våga men för tillfället känns det som något spännande att våga.